Tankar
För ett tag sedan satt jag i soffan och kikade ut genom fönstret, tänkte tillbaka, hur kul man har haft det i sina unga dar.. Ja inte för jag är sådär värst gammal men endå..
Två småtöser sprang förbi, glada, skrattandes, de höll varandra i handen... Jag tänkte att de är säkert bästa vänner.. Man är så glad, så upprymd, lycklig när man är med sin bästa vän.. Tänker på hur längesen det var jag kände så.. Hur längesen man va sig själv med sin bästa vän o skrattade, snackade, anförtrodde saker i hemlighet, kollade film, busade eller allmänt "VA"...
Medans jag sitter här o tänker tillbaka, känner jag hur de kniper till inom mig.. De sticker till... I hjärtat? Aj tänke jag..
Försöker slå bort tankarna, kikar på min mobil.. Den ligger där tyst på bordet.. Jag tänker att jag har faktiskt inte fått något samtal från någon vän på länge... Nä slår bort den tanken med att de har säkert fullt upp, de kankse gör andra viktigare saker... Iför sig så har jag inte ens fått något sms heller.. ingen som undrar hur jag mår eller något.. Ahh.. nu överdriver jag.. tycker jag i alla fall..
Men mitt förnuft säger ngt annat..
Jag kollar min msn... 21 kontakter online.. hälften av dem är på upptagna.. Ingen skriver.. Jag tänker, äh de märkte säkert inte att jag loggade in... Så jag loggar ut och in igen... väntar en stund, ingen skriver. Kollar facebook. 53 kontakter online.. Jag skriver på facebook: "Sitter hemma o tråkar"... Inen skriver, ingen kommenterar.. Hmm.. jag tänker att de är säker upptagna med annat... nåja...
Går ut i köket och gör mig ett stort glas latte, den nya maskinen funkar ju utmärkt tänker jag... Drar in ett djupt andetag, känner den goda doften av kaffe... Så kommer den tanken, Ja va trevligt det hade varit om man kunde bjuda någon på ett glas.. Det va längesen...
Sätter mig ner i köket och njuter av mitt kaffe.. Blir glad att jag luckades göra det så gott.. Blickar snabbt ut genom köksfönstret.. solen har gått i moln märker jag... o på gräset ser man lite frost... ja vintern är ju på väg tänker jag... O snart är det jul.. I den stunden jag tänkte det fik jag en väldigt taskig känsla... Jag kände mig plötsligt så ensam... Riktigt ensam.. Jag började inse att jag verkligen inte har någon riktig vän.. en som jag kan ringa när jag vill, skvallra med, dela mina sorger och min glädje.. Mina tårar och mitt skratt... Jag var faktiskt helt ensam...
Fortsättning följer...
Två småtöser sprang förbi, glada, skrattandes, de höll varandra i handen... Jag tänkte att de är säkert bästa vänner.. Man är så glad, så upprymd, lycklig när man är med sin bästa vän.. Tänker på hur längesen det var jag kände så.. Hur längesen man va sig själv med sin bästa vän o skrattade, snackade, anförtrodde saker i hemlighet, kollade film, busade eller allmänt "VA"...
Medans jag sitter här o tänker tillbaka, känner jag hur de kniper till inom mig.. De sticker till... I hjärtat? Aj tänke jag..
Försöker slå bort tankarna, kikar på min mobil.. Den ligger där tyst på bordet.. Jag tänker att jag har faktiskt inte fått något samtal från någon vän på länge... Nä slår bort den tanken med att de har säkert fullt upp, de kankse gör andra viktigare saker... Iför sig så har jag inte ens fått något sms heller.. ingen som undrar hur jag mår eller något.. Ahh.. nu överdriver jag.. tycker jag i alla fall..
Men mitt förnuft säger ngt annat..
Jag kollar min msn... 21 kontakter online.. hälften av dem är på upptagna.. Ingen skriver.. Jag tänker, äh de märkte säkert inte att jag loggade in... Så jag loggar ut och in igen... väntar en stund, ingen skriver. Kollar facebook. 53 kontakter online.. Jag skriver på facebook: "Sitter hemma o tråkar"... Inen skriver, ingen kommenterar.. Hmm.. jag tänker att de är säker upptagna med annat... nåja...
Går ut i köket och gör mig ett stort glas latte, den nya maskinen funkar ju utmärkt tänker jag... Drar in ett djupt andetag, känner den goda doften av kaffe... Så kommer den tanken, Ja va trevligt det hade varit om man kunde bjuda någon på ett glas.. Det va längesen...
Sätter mig ner i köket och njuter av mitt kaffe.. Blir glad att jag luckades göra det så gott.. Blickar snabbt ut genom köksfönstret.. solen har gått i moln märker jag... o på gräset ser man lite frost... ja vintern är ju på väg tänker jag... O snart är det jul.. I den stunden jag tänkte det fik jag en väldigt taskig känsla... Jag kände mig plötsligt så ensam... Riktigt ensam.. Jag började inse att jag verkligen inte har någon riktig vän.. en som jag kan ringa när jag vill, skvallra med, dela mina sorger och min glädje.. Mina tårar och mitt skratt... Jag var faktiskt helt ensam...
Fortsättning följer...
Kommentarer
Postat av: Louise
gumman. jag har ju sagt åt dig att jag vill vara med dig. och du får ringa mig 305649 bara ring om du vill snacka jag är en enkel människa du kan prata med mig om allt, jag är vid din sida:)
Postat av: Louise
om du trycker på inlägg sen länkar så kan jag länka din blogg så kan du länka min också:D:D
Trackback
